Solen tillbaka.

Efter det myckna regnandet som gav så nära 40 mm har solen kommit tillbaka. Tillvaron på Tallbacken går därmed i sina invanda mönster, alltså ömsom slövila i hammocken med en god bok och lämligt med aktivitet dessemellan. Härligt!!

Därför tänker jag underhålla alla mina kära bloggdiggare med ett par (roliga) historier.

Tolknigsfråga.

Kal i Gäöteborg hade fått ärva 250.000 kronor efter en för honom totalt obekant släkting i Stockholm. Kal borstade tanden hyrde en frack och reste till huvudstaden. Församlingsprästen välkomnade Kal med orden ”Ni är väl närmast sörjande”. ”Nää,  jag ä la närmast gla”.

Eller kanhända den här:

En helt vanlig dag.

Det var en helt vanlig dag på banken. Detta hände sig på den tiden då bankerna fortfarande hade kontanta pengar.  Alla hade snällt tagit sin kölapp och väntade på sin tur.

Plötsligt kom det inrusande två män i rånarluvor och skrek: ”Detta är ett rån. Lägg er genast ner på golvet. Alla lade sig ner utom Algot och han sa ”Jag  är Algot och jag är specialagent!!” Lägg dig ner ropade rånarna till Algot. ”Det kan jag inte för jag är specialagent”.

Rånarna trodde att det var någe lurt med Algot så de avbröt rånet och rusade från banken. När de hade gått steg alla upp, och då var det  en gumma som sa: ”Men Algot, du är ju ingen specialagent, du är ju senildement”. ”Jaha, sa Algot, de va så de hette”.

Historien bevisar att man kan vara till nytta även om man har någon liten skavank.

See you.