I Landstingets våld.

I morgon skall jag återigen till min vän Åsa på Folktandvården. Hon skall kontrollera mina ålderstigna tuggverktyg. De som suttit i mitt kranium under många herrans år och genom idoga käkrörelser malt ner de mest konstifika födoämnen. Ibland funderar jag om det verkligen finns något skäl att kosta pengar på dessa krossplattor. Men i den mån man tror på en framtid kan man kanske inte låta dem förfalla. Dels är det ju en praktisk anordning men det kan också finnas estetiska aspekter som gör att de måste få bli kvar ett tag till. Dessutom kommers jag sannolikt också att få en riktig skrapa som innebär tandstenens förgängelse. Numera är tandborstningen motordriven och det känns som en vibratorvält i käken varför jag hoppas att min plack skall vara i schack.

Med detta för en ambitiös bloggdiggare helt ointressant inlägg besvärar jag ändå er med en god natt.