Årstider.

Förr i tiden, kanske speciellt i det gamla bondesamhället, var man mera årstidsbunden än i våra dagar. Sommaren var odlandets tid då man skulle se till att marken sköttes för att ge så stor avkastning som möjligt. Det var också en del av skördens tid då höet skulle tas tillvara för veinterns behov.

Hösten var också en tid då markens grödor skulle tas tillvara. Säden skulle mejas av fälten i rätt tid för att det skulle bli till nytta i hushållet framövet. Potatisen skulle upp ur jorden och lagras på sitt sätt.

Vintern var i gamla tider en återhämtningens tid. Förutom att man bättrade på vedförrådet genom träget skogsarbete. Många gånger hände det att mannen tog in snickarbänken och alla redskapen i köket och där förfärdigade olika träredskap som var nödvändiga i verksamheten.

Våren var aningens tid. Då rustades det på olika sätt för att möta sommarens olika verksamheter. Nu är det definitivt vår här på Tallbacken varför verksamheterna riktar sig mot sommar och sol. Det innebär för min del att jag börjat att kapa och klyva veden jag körde hem i höstas. Snön har faktiskt smält undan nu så pass mycket att det går alldeles utmärkt. Eftersom jag tar ett litet pass varje dag växer vedhögen till full belåtenhet. Dessutom får jag ju alldeles lämplig motion som håller min gamla kroppshydda i lämpligt trim.

En annan av ”vårverksamheterna” har jag också förberett så till vida att jag införskaffat ett lmpligt antal ”säspärer” (sättpotatis). Dessa har jag nu arrangerat till förgroning. Det skall bli spännande att se om jag lyckas få några tidiga färskpärer i år. I fjol åt vi egenodlade nypärer i första hälften av juli. Det är inte någon stor produktion jag ägnar mig åt eftersom det inte ”bär säg”. Men att få smaka nypärer direkt ur landet är en upplevelse.

I morgon är det lördag och så har den här vecken gått också. Om några dagar firar vi Valborg och efter det är sköna maj i gång på riktigt.

En skön vår önskar jag alla mina ”bloggdiggare”.