Pensionärstankar än en gång

Född 1929 har det förunnats mig att leva under en både intressnt, omvälvande och spännande tidsperiod. Tekniken har utvecklats på ett mirakulöst sätt. Havremotorn har förvanlats till en jetmotor, stålpenna och bläckhorn till läsplatta och laptop, telegrafen till Iphone och byskvallret till blogg, tvitter och facebook. En teknisk och innovativ process som bara tagit sin början och som vi inte vet var den tar vägen.

Människorna har också förvandlats. Ifrån att ha levt i ett samhälle med fysiskt tungt arbete för livsuppehället och där man levde mycket nära varandra har man blivit operatörer.  Bara ett endas exempel på detta. Skogsarbetaren som utförde arbetet med några enkla redskap och erfarenhet förvärvad av generationer är borta. I stället är det  datastyrda maskiner utrustade med senaste teknik som processar virket till optimal lönsamhet. Det är säkert bara en tidsfråga innan dessa blir förarlösa och styrs från operativa centraler via sattellit och GPS.

Den generation som går ut i arbetslivet i dag kräver därför oerhörda samhällsresurser innan de är kapabla att utföra denna operativa insats för  näringslivet. Den aktiva arbetsföra åldern kommer också att kapas i båda ändarna eftersom de dels kommer in sent och dessurtom inte kommer att vara brukbara till 70 år genom  så kallad outspooting.

Därför menar jag att det är försumbart om medelåldern för oss gamla höjs något år eller två eftersom problemet inte är kostnadsmassa utan brist på en sådan. Detta beroende på en underliggande systemkollaps. Denna kollaps har redan blivit en sorgesam verklighet i vissa länder och sprider sig som en pandemi utöver världen. Att hitta en vaccin mot denna blir en grannlaga uppgift för forskarna.

En sak är då säker: ”Gamlingen kommer att leva tills han dör”!!

Gonatt alla bloggdiggare.