Det är sjukt att vara frisk.

Jag glutttade lite på Rapport på TV i kväll. Där hade de ett inslag om att höja pensinsåldern så att vi svenskar skulle kunna arbeta till nästan 70 års ålder. Garantipensionen skulle inte falla ut helt förrän efter 66 års ålder. Det talades också om politisk enighet omkring förslaget så med all sannolikhet kommer det att verkställas så småningom.

Orsaken till den fantastiska reformen var att vi gamlingar inte dör som vi ska, vi lever för länge. Det blir för dyrt för samhället att hålla oss vid liv. Attans attans. Det är sant (jag vågar nästan inte bekänna det) men härom dagen när de äldre från hela kommunen blev bjudna till fest och jag såg ut över skaran ”krämpohavare” slogs jag av den hädiska tanken: ”kan de va lönsamt att hålla så många gamlingar vid liv”?

Samtidigt finns det hos oss äldre människor en oerhörd yrkes- och livserfarenhet som onekligen kan vara en resurs för vårt samhälle. Jag tror att vi människor mognar så småningom och under förutsättning att kroppsfunktionerna är intakta har vi genom åren utvecklat en förmåga att ge vår yrkesroll en mer konstitutionell prägel till gagn för både arbetsgivare och arbetstagare. Ifrån att enbart se till lön och andra förmåner ser vi vår arbetsinsats som en livsfunktion. Som en del av ett proggressiv tillvaro. Sett ur det perspektivet kan det vara motiverat med höjd pensionsålder. Men det kan också vara som att bita sig själv i svansen. Det är ju ett känt faktum att ungdomen allt senare kommer in i yrkslivet. Genom längre och längre studiegångar blir fler ungdomar inte färdiga för sin arbetsinsats förrän långt upp i åldern. Många av dem förblir således utanför arbetsmarknaden under en allt större del av sitt liv. Även detta kostar pengar för samhället.

För en del år sedan gick debattens vågor höga om den negativa inverkan omsorgen om de äldre hade på samhällsekonomin. Då skrev jag en dagsvers i tidningen som kan vara aktuell även idag. Så här lyder den.

Att åldras

Att åldras idag är inte så lätt,

man bollas och kastas på olika sätt

I spartider alltid så njugga och krassa,

blir åldringen endast en viss kostnadsmassa

Att varje person har ett människovärde,

var förr något viktigt man tänkte och lärde

Numer kommandoror med armbågar vassa,

ser gamlingar blott som en ren kostnadsmassa.

Åldringars vilja skall smulas och malas,

denna process av kommunen betalas

Omsorgens andar kring gamlingar tassa,

ser kunderna endast som ren kostnadsmassa.

Egotrippade, snåla, snikna och krassa,

politikers syn på sekiner i kassa.

Där vården av mänskor skall formas att passa,

in i en sinande stram kostnadsmassa.

Nån kärlek och gläsje finns inte idag,

blott snödhet och snålhet av alla de slag.

För mammon de folkvalsa svansa och svassa,

vill kalla människor ful kostnadsmassa

Men de som så högljutt skvalar och talar,

har glömt att vi själva vården betalar.

Med råge vi tillför det allmännas kassa,

allt vi förbrukar i  ren kostnadsmassa.