Några minnen från tidig ålder

Kläder på kroppen.

Jag har många gånger funderat på hur vår ömma moder Signe skaffade kläder till oss tre vildbasar till pojkar. Det var inte bara att gå in på närmaste klädaffär, eller skriva efter till Ellos eller Viskadal. Givetvis fanns det nog ganska tidigt postorderföretag som hade ett visst sortiment av kläder men då skulle man också ha ekonomiska förutsättningar för det. Att vi skulle vara hela och rena och relativt välklädda var nog den ambition hon hade.

Hemma hos oss fanns det två stickmaskiner och vår mamma var väldigt skicklig att förfärdiga underkläder och strumpor i gediget yllegarn. Var vi klädda i dessa behövde vi aldrig frysa hur kallt det än blev. Hon hade också en symaskin och sydde koltliknande skjortor som var praktiska att ha utanpå. Hon anlitade också en syster till henne som förutom en pigtjänst också åtog sig sömnadsarbeten. Men en fin välstickad ylletröja värmde gott i vinterkylan. Dessutom var den väldigt stilig.

Jag minns att den första finkostymen jag fick var det en skräddare i Trehörningsjö som sydde. Jag var nog då i tonåren således en bit in på 1940-talet. Då tog man tåget till grannorten där man besökte skräddaren och han tog mått och visade tyget som han skulle sy kostymen av. När den så var klar blev det åter ett besök i Trehörningsjö då man fick prova kreationen och var det så att det var nädvändigt med någon ändring gjorde han det med det samma. Glad i hågen åkte man ham med sin första finkostym vilket var en minnesvärd upplevelse. Kostymen var också ett signum på att man nu började bli vuxen.

Lite senare fanns det också ett skrädderi på Långviksmon. Det var först en skräddare som hette Näslund och kom nog från Långvattnet. Efter några år övertogs skrädderiet av Alrik Siljemo som var en bygdens son.

Numera är de lokala skrädderierna ett minne blott då stora konfektionsjättar har övertagit rollen som leverantörer av kläder och mode. Dessutom tillvekas de i låglöneländer som Taiwan och Hongkong m. fl. En skål med ris är den län de får för en lång dags arbete. Förr i tiden då var det ”närproducerat” som gällde.

Jag minns aldrig att vi nehövde frysa eller skämmas för att vi var dåligt klädda. Var det så att det i vårt vilda leverne uppstod någon skavank på vår klädutrustning var moderen  genast på hugget och lappade och lagade. Hela och rena skulle vi vara, det satte hon en ära i.