Snöskoter.

Jag har nu renoverat skidorna på min Polaris Widetrack genom att sätta in nya styrstål. De gamla var totalt utslitna vilket gjorde att skotern nätt och jämt var styrbar. De nya stålen fungerar alldeles utmärkt trots att jag själv konstruerat dem. Med hjälp av några goda vänner, vilka jag prisar högt, har jag åstadkommitt pinaler med riktigt god funktion. Jag har varit ute på några turer efter skoterleden upp mot Svartsjön och det funkade riktigt bra. Åttiplussare som jag är blir det naturligtvis ingen speedig framfart men jag kmmer fram ändå.

Då erinrade jag mig att det är nog i hugget 50 år sedan jag köpte min första skoter. Av Per-Erik nere på BP köpte jag en  blåmålad Snotrick med encylindrig motor på 12 hästkrafter. Om jag minns rätt kostade den 1.900 kronor i nyskick. Det var en skoter som fungerade alldeles utm,ärkt efter sina förutsättningar. Jag minns att vi en gång körde leden upp mot fritidshuset vid Hemsjön. Jag satt vid styret med Ulrika framför mig och Siv på sätet bakom mig. Framme på motorhuvet med fötterna på ramen  satt Tor-Leif. Det gick inte fort men den tuffade på i sin takt hela vägen upp till stugan. Efter att antal år sålde jag den och köpte i stället en Yamaha, med starkare motor och modernare snitt. Ibland fantiserar jag om att jag istället skulle ställt undan min kära Snotrick vilken vid det här laget nog varit en raritet.

I dag kostar en ny någorlunda acceptabel skoter mellan 100 och 150.000 kromor i inköp. En maskin som kan användas på sin höjd drygt tre månader per år. Det är nog inte så illa ställt med det svenska folkhemmet då det kan stå 2 sådana maskiner på var och varannan gård.

Nölaskogs skoterklubb är en bland de stora klubbarna i Sverige, jag kanske i världen. Jag blev medlem i klubben vid dess bildande och har varit med sedan dess. Därför kan jag nog räknas till de verkliga veteranerna i det sammanhanget. Kanske kan det uppmärksammas vid något framtida jubileum. Klubben har genom åren haft stor betydelse för att främja skoterägarnas intresse. Genom att tillskapa ett mer än femtio mil långt ledsystem (och underhålla det) i Örnsköldsviks kommun har de bidragit till en ordnad trafik med skotern. De har också lyckats stävja de mest grava avarterna även om det än i dag finns exempel på klavertramp.

Tiden framöver är ju den bästa säsongen för fina upplevelser med skotern, så jag hoppas att vi träffs vid någon fiskesjö en  strålande vårvinterdag. Väl mött!!!

Jöran.