Facebook.

Jag har under rätt lång tid varit lite ”anti” mot användadet av Facebook eftersom jag hört så många negativa omdömen om detta medium. I samband med ”härvan” i Bjästa för några år sedan där en ung flicka blev uthängd till allmänt åtlöje via snuskiga kommentarer på just Facebook tyckte jag det endast var ett obehagligt instrument. Det är ju tyvärr så att det kan användas i illvilliga syften av mindre nogrälnade personer.

Efter att har tagit del av programmet ”Uppdrag granskning” i kväll där de tog upp och behandlade just den avart av mediet som jag varit så skeptisk till fick jag naturligvis ”vatten på min kvarn”. Utan att ha någon personlig åsikt måste man ändå säga att det som skildrades i programmet verkar skrämmande, ja till och med upprörande. Tydligen verkar det i vissa situationer vara ”normalt” att häva ur sig förnedrande uttryck och åsikter utan att det finns någon instans som kan stävja ofoget. Som framgick av reportaget verkar inte ens polisen ha något intresse av att ta itu med det hela.

Sedan jag eteblerade mig på facebook (mest för att få flera att läsa min blogg) har jag upplevat en annan bild av mediet. Jag har fått många fina och ovärderliga vänner vilka förmedlar en gemenskap som jag tycker är helt underbar. Med lämplig distans men ändå nära.

Utifrån den erfarenheten har jag konstaterat att ett medium kan både brukas och missbrukas. Precis som i verkliga livet finns det både en god och en ond makt som ibland slåss om herraväldet. Då är det upp till oss att bruka vårt fönuft till att verka för att det goda och positiva skall dominera. Jag är ändå beredd att tro att det stora flertalet ”facebookare” vill verka för att det sprida detta budskap omkring sig.

Någonting som oroar mig är att det inte verkar finnas någon effektiv spärr för de förnedrande avarter som trots allt florerar. Facedbook själv verkar ha en rätt hög toleransnivå för vad som får förekomma. I yttrandefrihetens namn blundar de tydligen för rätt grova tillmälen och påståenden. Polisväsendet verkar heller inte ha några klara riktlinjer för hur de skall agera. I deras allmänna förvirring är det ur deras synvinkel bekvämare att bara avskriva ärendet än att bruka tankemöda. Kanke är de rädda om sina kafferaster?

Därmed önskar jag alla mina bloggdiggare en god natt

Hejdå. Jöran.