Melodifestivalen.

Så har den första deltävlingen i ”Jippot” gått av stapeln. Som ålderstigen tv-tittare måste jag säga att jag blev lite smått förvirrad. Det beror troligen på att jag inte hänger med i den stora schlagerdansen. Det är liksom i en annan världsålder. Från den utgångspunkten inser jag att undertecknad bloggskrivare inte skall lägga ner stor möda på ett eventuellt engagemang. Den slutliga trösten består i den förvissningan att programmet gott och väl klara sig utan mig. Till yttermera visso verkar det ändå vara ett populärt program son drar stora tittarskaror.

Detta skall således vara gräddan av alla mer än 3.000 bidrag som skickats in och som förhoppningsvis skall föra Sverige till ytterligare en seger. Det är att vara trosviss, sa jäntan. Ett riktigt bottennapp i programmet var inslaget från någon ort utanför Karlkrona. Jag kommer nu inte ihåg vad den  hette om det var ”Klagomåla” eller. Där visade de ett inslag som tack och lov inte kom med. De kunde lika gärna ha spelat vilken pausmusik som helst och det hade varit klrt mycket bättre.

Nu ska vi lida oss igenom ytterligare ett antal lördagar. För låta bli att se det vågar vi ju inte. Även en sketen bloggskrivare kommer att vara platt klistrad vid skärmen.

Hejdå