Ska man tro på horoskop?

Jag råkade glutta i ett horoskop häromdagen, vilket man naturligtvis inte skall göra. Eftersom jag är född under juli har jag alltså Kräftan som stjärntecken. Då stod det först så här: ”Nu har du fokus på hemmets praktiska göromål. Var noga med att uppfylla dina plikter.” Och det kan ju stämma så till vida att min uppgift som vedeldare tar jag med största allvar. Bettan, min gamla vedpanna som uppnått myndighetsåldern för länge sen är alltid glödhet i sina kärleksförklaringar. Hennes uppgift är att sprida värme och mysighet i sin omgivning och jag måste säga att hon sällan gör mig besviken. Hennes motto för livet lyder: ”Gamla Bettan hållet hettan. Det dröjer heller inte så länge tills att vi får uppleva en pensionärstillvaro tillsammans. Halleluja!

”Gamla vänner kommer att kontakta dig” stod det sen. Det stämmer ju också eftersom jag genom fasebook åter har fått kontakt med gamla kära bekantskaper från förr. Förutom alla andra ”vänner”.  Jag har alltid hävdat att den sociala samvaron och kontakten med gemensamma vänner och bekanta är en stimulerande del av livet. Utan detta skulle man skrumpna invärtes. Samvaro med andra är själens blodomlopp.

Den sista tredjedelen av horoskopet stämde mig verkligen till eftertanke. Det stod nämligen så här: ”Tänk på att vara försiktig med hur du uttrycker dig”!!!  Då kändes det definitivt som att balansera på slak lina. Under mina nu nära 1.000 blogginlägg har jag säkert använt ord och uttryck som inte varit så behagliga alla gånger. Visserligen har jag genom kommentarer och personliga möten med mina ”bloggdiggare” ibland rönt en viss uppskattnig för det jag skrivit. Men det är kanske ett och annat som av en kritisk granskare skulle ha klassats som rent dravel. Detta kan dock inte hejda min oerhöreda passion för att forma bisarra tankar till ord och meningar. Om jag i den hanteringen inte lyckats så väl alla gånger får ni ha överseende med detta.

Tro nu inte att jag har för vana att läsa horoskop. Om det är något som är ”dravel” så är det väl detta. Men som uppslag till ett eller annat blogginlägg kan det väl duga. Eller hur?

Må väl till ande, kropp och själ. Hejdå!