injail

Alla inlägg den 19 januari 2013

Av Jöran Lundberg - 19 januari 2013 20:56

En gnutta järnvägshistoria än en gång.

Av och till har jag för avsikt att återkomma till att skildra den revolutionerande händelse som bygget av norra stambanan upp till Boden innebar.

Idén bakom järnvägens placering en liten bit in i landet var delvis att det genom att förbättra infrastrukturen i nästan väglöst land skulle bidra till utvecklingen av Norrlands inland. I slutet av 1800-talet fanns i vårt område endast en grupp små isolerade jordbruksbyar som fortfarande delvis var beroende av jakt och fiske. För att leverera produkter till försäljning var man hänvisad  till transporter på knaggliga kärrvägar eller genom klövjemetoden. Skulle man inhandla stapelvaror som salt m.m var man hänvisade till samma långsamma transportsätt.

För att från Långviksmon göra en resa till närmaste stad Örnsköldsvik hade man på den tiden en primitiv väg som gick förbi Västergidsjömon ned till Svedje. Väl kommen dit stötte man på Gideälven och hade då två alternativ. Endera tog man ångbåten som trafikerade älven ned mot Husum eller så fortsatte man på en dålig väg över Landsjö-Faresta till Örnsköldsvik.

Min farmors far Nils-Erik Johansson född 1847 var en av ”Motorparna” och ägnade sig åt affärverksamhet där han tillhandahöll varor som inte kunde framställas i det egna hushållet. En affärsresa ned till Örnsköldsvik tog i regel 3 eller 4 dagar i anspråk. En dag för nedresan, två dagar för affärerna och en dag för hemresan. Var det otjänligt före någon gång kunde det ta längre tid.

Tillkomsten av järnvägen på 1890-talet var givetvis en omskakande händelse i de små torparbyarna som bygget passerade.Under sommaren 1890 byggde man från Skorped upp till Öreälven där man också anlade den första järnvägsbron. På den sträckan om ca. 10 mil arbetade då drygt 3.000 man vilket innebar att det fanns 300 pers./mil. Vid den tiden bodde uppskattningsvis ca. 25 åboare (4 familjer) i Långviksmon. Rallarinvasionen gjorde att innevånarantalet i de små byarna mångdubblades. Man måste också ta i beräkningen att alla dessa arbetare skulle ha mat och logi. En gigantisk orgnisation efter den tidens mått.

Tillkomsten av järnvägen innebar också en markant förändring i kontakten med omvärlden. På mindre än ett dygn kunde man nu med järnsvägens hjälp ta sig till huvudstaden. En resa som företrädesvis företagits med ångbåt från Umeå eller Örnsköldsvik och tagit oerhört lång tid i anspråk. Distributionen av varor kom också att förändras vilket gjorde att den lokala handeln blomstrade.

Det som förvånar är också hur snabbt folket anpassade sig efter den nya tiden. Av efterlämnade dokument framgår att resandet på järnvägen väldigt fort var en naturlig del av livsföringen.

När man forskar i tiden omkring sekelskiftet konstaterar man att varje epok i en bygds historia har sin själ och sin charm. Både små och stora händelser påverkar vardagen oavsett vilken tid vi lever i. Så ock i dagens Långviksmon, även om helt andra faktorer spelar in.

 

ANNONS

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24
25
26 27
28 29 30 31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ injail med Blogkeen
Följ injail med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se