Lite om Björnamåle.

Dä va två smopajka söm lekte kurragömma däri köke å kammarn. Dam hitte varann rakt bra, dä geck söm gechvint. Men rätt va de va sä va erne pajkern borte. Annern han lette överallt men hans fanns inte nastansch. Han va alldeles försvönnen. Men rätt va de va sä kömmen krypen bårti kjoschla på gammelmora. Å då sa pajken ”Hant momma fesse sä ha du allri hitte mäg”.

I Björnamåle ha vi ett särskilt sjeljud som används i ord som släpa, slå och slita etc. Det är ett väsande ljud som framställs med tungan mot tex högra bakre tandraden. I det väsande ljudet försvinner också l-et

Ord och uttryck som innehåller detta (väsande) ljud:

Röggen hans va alldeles utschleten ätter alle åra vä öxa å timmersvansn.

Dä ä ett schlep då man ska på schlattn. Först ska lien schlipes, sen ska man schlepen på schlattn då man ska schlå.

Dä varn sån schlekamarn däri dorninga sä dam for i vinn å i vär.

Böxern hans va sä sönderschleten sä han såg ut söm en rekten ´n schlösk. För att int tala öm rorna. (blusen) Hon va bara schlörern sä hon va söm en schlärve.

Schlattanna ä´n brattöm ´n ti, då ha man int tin å schlaver na.

Dån Adolf tog kniven bårti schlira varn sä schlög sä han gatt gvässen vä en gang.

A Hulda var ne rektete schlafat, faktiskt söm en schlyrne. Tong å ojörnslen varna å,  sä dä bara schlompe då hon geck.

Ja nu har ni något att ”bita i”. Någon översättning till svenska behövs väl inte utan allting är som kristallklart vatten..

Ha de gott.