injail

Alla inlägg den 11 januari 2013

Av Jöran Lundberg - 11 januari 2013 22:39

Finns det änglar

Kärahustrun och jag var ner till missionskyrkan på en samling i kväll. I det sammanhanget blev det ordat om att vi står under någons beskydd. Resonemanget och atmosfären gav upphov till en fråga som ibland dyker upp helt spontant men som är väl så angelägen.

Finns det änglabeskydd?

Svaret på den frågan hör till livets största mysterier och tangerar den gräns där det mänskliga förnuftet i viss mån sätts ur spel. Vi är vana vid att tänka rationellt och finna förklaringar till allt som sker omkring oss. Dock finns det undantag.

Jag har minst fem gånger under mitt liv  utsatts för livshotande fara. Ibland av olyckshändelser, ibland av andra omständigheter. Samtliga gånger har jag blivit räddad på ett mirakulöst sätt. Låt mig berätta endast en händelse.

Under sextiotalet  utbildades jag till färdledare i vinterfjäll. Det skedde i fem steg och gav kompetens att leda expeditioner i obanad fjällterräng. Jag var också med och utbildade fjälledare. Slutsteget i min egen utbildning bestod av den så kallade ”Högfjällsexpeditionen”. Det innebar att under tio dagar, med skidor och pulka ta sig från Nikkaluokta till Riksgränsen i Norrbottensfjällen och huvudsakligen övernatta i snöbivack. I expeditionen ingick också att bestiga Kebnekaises topp. När jag och tolv andra i gruppen var på väg upp kom vi in i en tät molnbank som begränsade sikten till noll. Vi var då tvingade att lita till kompassen varför den ställdes i riktning mot Sydtoppen. Ingen tänkte då på att färdlinjen kom att gå tvärs över ravinen ned till Rabots glaciär. Det är en 500 meter djup ravin som tangerar Sydtoppen. (För övrigt den ravin där flygolyckan skedde för en tid sedan.). Jag gick som förste man i gruppen och plötsligt såg jag något mörkt och i mörkret en ljus hand som hindrade mig att gå vidare. Jag stannade tvärt och upptäckte då att jag stod bara en halv meter  från ravinens kant. Ett enda steg till och jag hade försvunnit 500 meter ned för den lodräta klippkanten. Utan att uppleva den minsta rädsla fortsatte vi sedan att följa ravinens kant upp till Sydtoppen. Väl däruppe kom vi ovanför molnen och fick en hisnande upplevelse.

Sådana händelser ger naturligtvis upphov till en rad frågeställningar. Sådana  kan vara: ”Är vårt liv förutbestämt”? Är vägen utstakad? Det står någonstans: ”Han har räknat våra dagar”. Jag finner inte något annat alternativ än att lämna dessa frågor obesvarade och gå vidare i livet. Upplevelsen av att vara i någons beskydd är ändå påtaglig.

Något som är ännu mer förbrylklanbde är när till synes banala olyckshändelser leder till offer av liv och lem. Var är då skyddsänglarna?

Vi får nog betrakta dessa som livets olösta gåtor.

ANNONS

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24
25
26 27
28 29 30 31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ injail med Blogkeen
Följ injail med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se