Björnamåle.

Det var ett bra tag sedan jag testade er på björnamåle, så det är nog dags igen. Det är alltid stimulerande och lärorikt att återuppliva bekantskapen med mitt hemlands tungomål. Om det eventuellt finns något främmande ord kan ni kanske hitta det i något lexikon, om ni har tur. Därför har jag skrivit en liten dikt som heter Agde. Håll till godo.

Agda.

Na Agda känd säg lite dörsk härom kvälln

dri gvit i yga varna, jäg tro jäg ä på smälln

At dä skä val nu igen kan jäg väl int tro

de dompe ti hjärte ja hadde tänkt låte bero

Men maran ätterpå sä vara rakt pegg  å kry

hon känt säg som en männisch igen, å ny.

Jäg åt no na söm ja int törde te mäddan

de kanske varn n´dän gammelgäddan.

Sä na Agda hon rätte på säg å fortsatte leva.

Men nu hänte nä på ne hän vise i samma veva

att göbben hänners n´Signar söm allten va envetn

skull bryt  dongen önna sögga söm bodd däri ketn.

Men sä kömme lantmätarn å frågt ätt´e göbben

öm han könne hjalpen vän förrättning på stöbben.

Sä lillpajken faljten dtti lagårn vä skanka söm va rappa

Å når dam kömme in dit sä san: ”Han vä kepsn dä ä pappa”.