En trettondag.

Att trettondagen hör till julen känns inte så intensivt som man kan tro. Guld. Rökelse och Myrra som gåvor till den nyfödde judakonungen verkar nu för tiden inte så upphetsande i vår globala värld.

Helt enligt traditionen var Kärahustrun och jag till missionskyrkan för den sedvanliga samligen för mission i vår tid. För en gammal man som är född på tjugotalet och således i historisk tid och inte i nutid finns perspektivet fast förankrat i sinnevärlden. Jag kan inte med fog påstå att det var bättre förr men det var definitivt ”annorlunda”.

Numera är församlingens bistånds och missionsarbete kopplad till Secondhandbutiken ankaret och dess verksamhet. Genom Ankaret kan ändå vår lilla grupp spendera ett antal hundratusen varje år, till olika hjälpbehov runt om vår värld.

Insamlingen för ett skolbygge i Colombia är nu på väg att fullföljas. De medel som generösa givare runt om i vår bygd och annorstädes har gett är nu inbetalda. Tillräckliga medel för att bygga skolan, bekosta inredning och övrigt material finns disponibla. Dessutom räcker pengarna till att förse skolorten med färskt vatten genom ett brunnsprojekt.

Åtta personer i olika åldrar från vår bygd reser nu den 16-onde ner till Letitia för att vara med och verkställa detta angelägna bygge. Du som läser denna blogg och eventuellt har en levande tro, bed en enkel bön för att resan och arbetet skall bli lyckosamt för den grupp som reser.

För många knegare är julen definitivt slut och den grå vardagen tar vid. Jag tror att det för de flesta känns skönt att ha ett arbete att gå till som fyller deras vardag med substans och mening. En stilla önskan inför framtiden är att ännu fler skall finna en meningsfull sysselsättning.

Så går  livet vidare här på Tallbacken och annorstädes till båtnad för oss alla

Hejdå.