Botniabanan

Jag funderar lite smått på att skriva om järnvägen och dess betydelse för utvecklingen i våra bygder. På det politiska planet talas det i dag så gott om infrastruktursatsningar hit och dit. När järnvägen drogs fram genom våra bygder i slutet  av förrförra seklet talade man inte så mycket om infrastruktur. Då beslutade man att bygga en järnväg och därmed jämnt.

I yttersta av dessa dagar har vi begåvats med en ny storartad infrastruktursatsning nämligen Botniabanan. När projektet beslutades i slutet av förra seklet sade man att det skulle ta 6  år att bygga den och den skulle absolut inte få kosta mer än högst 8 miljarder kronor. När den idag står nära sin fullbordan har det tagit dubbelt så lång tid att bygga den och kostat mellan 16 – 18 miljarder. Och ändå fungerar den inte. Det är massor av barnsjukdomar den dras med, alldeles som om det var den absolut första järnväg de någonsin byggt. Trafiken mellan Örnsköldsvik och Umeå som nu bedrivits nästan två år fungerar fortfarande knackigt. Den försökstrafik som bedrivs på botniabnan/ådalsbanan mellan Umeå och Sundsvall (och vidare till Stockholm) har stora svårigheter med ständiga förseningar och inställda tåg. I tågen är installerat ett driftsystem kallat ERTMS (European rail traffic management system). Systemet som skall bli gemensamt för hela EU är tyvärr ännu inte fördigutvecklat varför det fungerar dåligt. När de i slutet av 1800-talet byggde järnväg ordnade man bara till banvallen, lade ut räls och så kom tåget. Det var inte mer med det. Lätt som en plätt!

Jag har i min enfald trott att jag skulle leva så länge att jag kunde sätta mig på tåget i Örnsköldsvik och åka direkt till Stockholm via botniabanan. Men det är inte säkert att den önskan går i uppfyllelse Min pappa Esra var bara i tonåren när han åkte tåg till Stockholm första gången. Då fick han följa Nygren från Norrmesunda när han åkte dit och sålde varor på svarta börsen under första världskriget. Dessutom hade han fribiljett eftersom hans far Johan Lundberg var anställd som banvakt vid SJ.

Återkommer med fler intressanta inlägg om järnvägen i kommande bloggar, till dess får ni kära bloggdiggare ha en god sömn. Hejdå