Fotbollshysteri.

Jag har alldeles nyss sett hur Ukraina besegrade Sverige i EM-slutspelet. Det var en väldigt bra match sett ur hemmafansens ögon. Dessvärre behärskade svenskarna inte deras kontringsspel. Det var i alla fall de två giganterna Ibra och Luka som dominerade spelet och som också gjorde de mål som föll i matchen. Det visar ändå vad rutin och erfarenhet för med sig. Efter det här kommer Sverige att vinna de två återstående matcherna i grundspelet och
ändå ta sig vidare. Man måste ju vara optimist.

Vår sejour i bagarstugan förlöpte väl. Vi fullgjorde vårt åtagande och fyllde vår kvot av härligt doftande tunnbröd. Det var väl en utmaning för KäraHustrun men jag tror att det gick rätt bra för henne.

Med det stänger jag bloggfönstret för i kväll och återkommer till er kära bloggdiggare vid senare tillfälle

Hejdå. Jöran.

En vanlig söndag.

Livet på Tallbacken innehåller vissa tider inte några större sensationella inslag. Det går sin gilla gång. KäraHustrun och jag var till kyrkan på gudstjänst. Innan all förkunnelse och allt sjungande var avklarat hade två timmar förflutit. Men det var ändå en relativt intressant sammankomst.

Det har regnat lite grann idag så växtligheten har fått sin beskärda del. Det var faktiskt behövligt och nu växer det så det knakar. Det har gjort att vi nog tittat en hel del på TV. Någon form av fotbollsmästerskap går ju av stapeln så jag har väl slötittat på några matcher.

I morgon skall vi tillbringa dagen i byns bagarstuga. Det blir tunnbrödsbak för hela slanten. Vi skall så att säga ta oss fram med bak. Det är rätt länge sen vi bakade tunnbröd sist så det skall bli riktigt spännande.

Tunnbrökakkern de e grejer de,

tänk få ta en kakke å på den bre

Riklit vä smöre å kanske na messmör te.

Att smaka en sån smargås de ska ni se

Dä ä live på n´pinne de e va de e   de.

See you.

Jöran.

Nonsensvers

I brist på annat kan jag underhålla alla mina kära bloggvänner med en nonsensvers vilken inte innehåller mycket av allvar men desto mera idioti. Dikten handlar om folk som är ”sekapulerade”. Håll till godo.

Sysselsättningssysselsättning.

Han sorterade,memorerade, katalogiserade specialdestinerade och underminerade

Hon polemiserade, idoliserade, diagnostiserade, gymnastiserade och passiviserade.

Farfar lanserade, punlserade, recenserade, inplanterade, evaporerade och exploderade

Mormor fixerade, balanserade, repeterade, citerade, dekorerade och homogeniserade.

Faster klorerade, kreperade, kurtiserade, kommenterade, vegeterade och lamentarade.

Morbror Jan panorerade, furnerade, harpunerade, perforerade och psykoanalyserade.

Och alla högmekaniserade, genomorganiserade, kondenserade, datalagraderade, fallbesegrade, försurade, beivrade, matvägrade och specialkonstruerade de.

Ha en bra natt.  Hälsningar Jöran.

Tomfika.

Jag lyssnade på radio Västernorrland där Lars T Johansson har ett program som heter Ordalaget. Där resonerade de bland annat om order ”Tomfika”. Det är tvärt emot kaffe med dopp eller Vrålfika som vi också säger. En slätkopp kaffe det är också en bjudning i avsaknad av tilltugg.

Jag minns när jag som ung besökte Arvid Ekström på Tämnäsudden då blev man alltid förplägad med kaffe. Det gick till på följande sätt: Han tog en kopp och ett fat som stod på diskbänken torkade av dessa nöldtorftigt på ett gammalt kalsongben som hängde på väggen och satte fram på bordet. Sedan tog han kaffepanna som stod på järnspisen där den hade småputtrat en längre tid. Från den slog han fullt i den stora koppen och sa ”varsesgo”. Sedan var det till att försöka sörpla i sig den skållheta brygden som man naturligtvis drack ”på bit”. Inget bröd eller annat tilltugg serverades. Det kunde man verkligen kalla ”tomfika”.

Vi åt regnbågslax till middag idag,  min Kärahustru och jag

Den var delikat, mjäll och fin med en sås av hackad lök och pirin.

Den gav oss styrka på vår stig och mättnad hel och innerlig.

För en vida vandring i vårt liv med en gärning  intensiv.

Ha det gott alla bloggdiggare.

Jöran.

Björnamåle än en gång.

Egentligen skulle man använda de lokala dialekterna mycket mer än som görs idag. Varje landsändas dialekt innehåller ord som förenklar språket på ett markant sätt.

Vä tö fel jetta är en märkbar förenkling av uttrycket ”vi borde väl egentligen”. Som de två nolaskogsarna på
Arlanda sade: ”Vä tö fell jetta ha as ´n banan.”.

Ordet ”gatt” är en förenkling av uttrycket ”jag var tvungen till att”. Som när två unga jänter satt på bussen ifrän stan och följande korta och kärnfulla samtal utspann sig: Hörrdu, n´Sven vell at mä.” ”Men att di int lät´n” sa den nadra. ”Tront du ja gatt”.

Så har vi ordet ”Farket” som snarast kan översättas till ”något gott som man ser fram emot” alltså något åtråvärt. ”Att fo smaka bårti kärnfile dä va nånting farket”.

En ”pleggask” var en ask som skomakarn förvarade pliggen i för att användas för halvsulning av skor. Det fanns också ett uttryck som lät så här: ”Båna te ´n dänn familjen va sä lik varanrern sä dä va söm å titte ten pleggask.”.

Hyllning te Bjärnamåle.

Björnamåle ä säg likt i alla världens tider.

Man tyck dä blir bätter å bätter va de lider.

Dä ä sömm en lisa för vilsen själ.

Ord å uttryck är bätter än de fleste  andra

Sä den söm int begripe kan ingenting klandra

Och förstår int alls sitt sanna väl.

Je krus int na nu je utan slut utan prut.

Hejdå. Jöran.

Nationaldagen.

Så har vi avverkat nästan hela vår nationaldag. Här på Tallbacken har det varit ömsom regn ömsom sol. Som jag antydde i gårdagen blogg anordnades det ”Kubbyra” nere vid vår fritidsanläggning Mopärlan. Dessvärre var det väldigt få som trotsade vädret och deltog i arrangemanget. Det var bara ett tiotal äldre och lika många barn/ungdomar. Det räckte till fyra lag för de äldre och två lag för de yngre. Jag bildade ett lag tillsammans med Stig Johansson och vi kallade oss ”Super cub”. Tyvärr kom vi inte till final utan förlorade första , och enda, matchen, med 2-0. Eftersom det hällregnade hela tiden kändes det ändå rätt OK.

Nationaldagsfirandet på Skansen med kungfamiljen och alla de stora stjärnorna på TV fäljde vi med stort intresse. Något lite nationell yra måste vi väl få unna oss i alla fall. Det var ett fint program med många sevärda inslag.

Eftersom vi fått lite regn och det utlovas sol och värme framöver blir det nog väldigt gynnsamt för de knölar jag jordfäste häromdagen. Då jag har gjort en förberedande odlingsinsats är de flesta potatisplantorna på gång. De allra största är nog cirka trettio centimeter höga och förhoppningsvis kommer de att blomma kring midsommar. I jordgubbslandet och på gräsmattan grönskar det också för fullt.

En soppa upplagd på ett fat med välredd krispig ängamat

Samt macka med edamerost är ingen dålig kost.

Den är mättande och god, ger styrka kraft och levnadsmod.

Och ger oss näring länge än. Tänk på det min käre vän.

Hejdå. Jöran.

Datajubileum.

Häromdagen erinrade jag mig ett annat jubileum av rätt säreget slag. Det är nämligen i år 30 år sedan jag skaffade mig min första dator. Det var en IBM (fanns i stort sett bara IBM-datorer) så kallad Tvååttisexa. Det innebar att den orkade med 286 bite/sekund. Inköpspriset på den låg då på 20.000 kronor. Jag började göra korsord på den datorn men det var mycket tidskrävande på grund av att datorn var så långsam. Jag använde mig av ett ritprogram som heter Corel.Draw Detta program är uppbyggt på så kallad vektorgrafik vilket innebär att varje
bildpunkt skrivs ut med  x och y-axel i ett koordinatsystem. Det kunde hända att det tog ända upp till 45 minuter för datorn att lägga över den till skrivaren för utskrift. Det blev många och långa kafferaster på den tiden.

När jag skaffade min första dator hade Bill Gates ännu inte lancerat operativsystemet Windows utan all hantering skedde i DOS (Dataoperativsystem). Det var långsamt, krångligt och svårhanterligt. Något som ytterlligare färsvårade hanteringen var att de allra flesta tidningar hade datasystem från Apple. Dessa två system var vid den tiden inte kompatibla mot varandra. Lösningen var att skicka en utskrift per post som de då scannade in i sitt system.

På dessa trettio år har det skett en enorm utveckling på datafronten. En utveckling som jag inte är mannen att redogöra för. Det som också försvårar ungänget med datorer är att den utveckingen inte har avstannat utan är ständigt pågående. Det gäller att vara undomligt alert om man skall hänga med i svängarna.

Om vi då blickar framåt så är det nationaldagen i morgon en dag som vi svenskar inte hetsar upp oss särskilt inför. Det är ett arrangemang nere vid Mopärlan som heter ”Kubbyran”. Är det fint väder kommer jag säkert att delta i den. Dessvärre brukar jag inte erövra någon framskhjuten placering i tävlingen. Men alla kan ju inte vinna. Återkommer kanske med en redogörelse över hur det gått.

Gonatt alla kära bloggdiggare.

Jöran.

Bloggen idag kommer att innehålla den dikt jag skrev om i går, nämligen Jag föddes i Afrika.

Jag föddes i Afrika.

Jag föddes i Afrika, en mörkhyad baby.

Mina föräldrar var lyckliga, ett önskebarn.

Vi ska vårda honom ömt, vi ska ge honom ett liv.

Vi ska fostra honom till en man värdigt sitt namn.

Ja minns den dagen väl, jag var elva år

Min mamma kom gråtande hem.

De har dödat din far, han finns inte mer.

Må Gud förbarma sig över oss.

Vi måste fly för våra liv till flyktinglägrets ghetto.

Det gav oss en chans och en existens.

Hon fick skura, städa, tvätta och ta alla förnedrande jobb.

för att jag skulle kunna få skola och utbildning.

Elva år i lägret orkade hon, sen fick hon en fristad i Himlen.

Men jag hade tagit min examen med högsta betyg

Hon hade nått sitt längtans mål.

Jag var en skolad person med en framtid.

En dag kom en man till min enkla bostad i slummen.

"Du skall få en ny tillvaro i ett annat land.

Du är uttagen som kvotflykting genom FN-s försorg.

Du skall få ett nytt annorlunda liv”.

Till Sverige kom jag, en bland många andra.

Till vänliga människor, men vilsen ändå

tusen frågor tumlade runt i mitt huvud

Kan jag här få en trygg existens?

Var det så här min mor tänkte sig framtiden för mig?

Finns det plats för mig i det här landet?

Är jag bara en bricka i ett spel, kan jag utöva mitt yrke?

Frågetecknen hopar sig över min ängsliga själ.

Min mor och min far gav mig en tro och ett hopp,

en trygghet som hjälper mig leva.

Men jag önskar finna en mening med mitt liv.

Att göra något stort och gott för mitt nya fosterland.

Ja. jag vill leva jag vill dö i Norden.

Ja. jag vill leva jag vill dö i Norden.

Jöran.