Björnamåle än en gång.

Egentligen skulle man använda de lokala dialekterna mycket mer än som görs idag. Varje landsändas dialekt innehåller ord som förenklar språket på ett markant sätt.

Vä tö fel jetta är en märkbar förenkling av uttrycket ”vi borde väl egentligen”. Som de två nolaskogsarna på
Arlanda sade: ”Vä tö fell jetta ha as ´n banan.”.

Ordet ”gatt” är en förenkling av uttrycket ”jag var tvungen till att”. Som när två unga jänter satt på bussen ifrän stan och följande korta och kärnfulla samtal utspann sig: Hörrdu, n´Sven vell at mä.” ”Men att di int lät´n” sa den nadra. ”Tront du ja gatt”.

Så har vi ordet ”Farket” som snarast kan översättas till ”något gott som man ser fram emot” alltså något åtråvärt. ”Att fo smaka bårti kärnfile dä va nånting farket”.

En ”pleggask” var en ask som skomakarn förvarade pliggen i för att användas för halvsulning av skor. Det fanns också ett uttryck som lät så här: ”Båna te ´n dänn familjen va sä lik varanrern sä dä va söm å titte ten pleggask.”.

Hyllning te Bjärnamåle.

Björnamåle ä säg likt i alla världens tider.

Man tyck dä blir bätter å bätter va de lider.

Dä ä sömm en lisa för vilsen själ.

Ord å uttryck är bätter än de fleste  andra

Sä den söm int begripe kan ingenting klandra

Och förstår int alls sitt sanna väl.

Je krus int na nu je utan slut utan prut.

Hejdå. Jöran.