Baku, bakut.

Jag kan inte underlåta att något kommentera det förskräckliga jippo som pågår just nu nämligen
Eurovisionsschlagerfestivalen i Baku. Även om det är ett mycket  omtalat och omskrivet program med ca hundra
miljoner tittare anser jag att det egentligen överlevt sig själv.

Att det sedan sänds ifrån  ett land där människor förföljs och torteras för sin demokratiska uppfattning gör inte saken bättre. Azrbajdzjan är egentligen ett väldigt rikt land med stora oljetillgångar som i början av förra seklet ägdes av två bröder till Alfred Nobel och var då världens näst största oljebolag (Rockedfellers Standard oil var störst). Allt förstaligades 1917 och har sedan dess kontrollerats av staten. Men  som i så många andra länder kommer inte tillgångarna folket tillgodo utan hamnar i fickorna på en liten grupp maktlystna människor.

Nu kommer det att ha sin gång och det är bara att gilla läget, men jag kommer personligen inte att följa det med någon större entusiasm.

Nog om detta!!!

Värmen håller i sig på Tallbacken vilket är gynnsamt för den somriga utvecklingen. Snart blommar Häggen och då är det årets vackraste tid i vårt underbara Norrland. Tiden mellan Hägg och Syren är den absolut underbaraste tiden.

God natt, god sömn alla kära bloggdiggare.

Jöran.

Nu har värmen kommit.

Nu har värmen kommit till Tallbacken. Våren har så sakta glidit över till försommar. Det syns för varje dag hur träden blir grönare. Även om det ännu finns någon enstaka snödriva kvar från i vinter är det ändå hoppp om att det blir sommar på riktigt.

Som den mest initierade bloggdiggaren vet brukar jag även sätta lite potatis, mest för att det är  en speciell lyckokänsla att gräva efter ”nypärern” framåt höstkanten. Därför har jag i god tid skaffat ”sättpärern” som jag behandlat efter alla konstens regler. Om den här värmen som vi har just nu håller i sig blir nog jorden i potatislandet så varm (10 grader +)   att det går att  ”jordfästa” dem. För att påskynda processen har jag satt vissa knölar i krukor som redan spirat till grönskande potatisplantor.

Fredag innebär också ett sammanträde med bastugänget ”Blekfisarna”. Under stark värme och dito svettning går vi igenom dagens föredragningslista som innehåller ärenden av ytterst sekretessbelagd karaktär. Annars ter sig dagen som en riktig ”slödag” vilken min ålderstigna lekamen hälsar med glädje. Mitt motto för livet lyder som följer: Bekymra dig inte över allt som borde göras, gläd dig över det som blir gjort.

På återseende alla kära bloggdiggare.

Jöran.