Det har snöat relativt ymnigt i närmare ett dygn nu och även om det är plusgrader i luften lägger det sig som ett lager på marken. Blir vitt, vitt,vitt. För att illustrera det jag tagit några bilder  av snöandet.

Vädret har således inte inbjudit till några större aktiviteter utan det har varit en vanlig” slödag”.

För att skriva om något annat än det oändliga vädret tänker jag fortsätta mina berättelser om personer i
forntiden och nämna om ”n´Langjonk”.

N´Langjonk han hadde mest gått hemme hos mamma sin. Söm bån van litn å klen å int varte na bätter då han vax opp. Men lang å skranglet van. Då han gjole rekrytn bleven malaj. För de meste sattn neri källarn däppå
regemente å skala pärern. Åsså varn hanräckning däri köke. Husmora tyjche mycke  bra öm en för han va go å snäll.

Mest ende ärbete söm fanns pån dän tin dä va skogsärbete. Han sku prove pa dä, men dä geck int na. Förste tree han skul fäll tog mest hele dan förn. Timmersvansn han hadde va dålit fele å röggen hans va bortitok för vek. Dä geck söm knövlet förn för snön stog ända oppi örstola pån. Sä hörr han än gnekapå sä vorte ne intjvätt förn. Sä searn feck en plass på bolagskantore. Han vort sätte te å gvässe pännern då tröbben hadde gått å. Dä va fäll e lämplet e göra attn.

Jöran.

Bilden illustrerar det myckna snöandet.

Bilderna talar för sig själva.

Förut var taket på grannens hus snöfritt, men nu är det täckt igen.

Våren kommer nog ändå så småningom.