Det snöar över Tallbacken, inga stora mängder men kontinuerligt. Det är lite påfrestande när det aldrig är uppehåll. För en pigg 80+are är det något mellanting mellan arbete och terapi. Dessbättre är det väldigt lätt snö = puderartad kallsnö.

Temperaturen ligger strax över 0 strecket så jag läste i tidningen att de som tillverkar och säljer vinterkläder får permittera på grund av arbetsbrist.

Som vanligt på fredageftermiddagarna hade vi sammanträde med "Bastuklubben blekfisarna". Då är det ett tvagande och skrubbande ett svettande och skvättande utan dess like.

I klubben är det god och minutiös ordning ända från översta laven till den nedersta. Vi har även en speciellt utsedd vattuman som sitter på nedersta laven och kastar vatten. (Med hjälp av en skopa på stenarna alltså). Ordet är alltid fritt och under ett antal svettiga minuter löser vi alla livets gåtor. Nyheter och skvaller kan dissikeras till sista svettdroppen. Dessvärre är retoriken av den arten att den är både hemligstämplad och sekretessbelagd. Inte ens en särskilt utsedd pressekreterare fär uttala sig. Den varma atmosfär som kommer från de ångande stenarna gör att budskapet liksom krymper till pyttesmå atomer och fastnar i väggarna. Ritualen är lika svettig varje gång samtidigt som vi efter sammanträdet träder ut i livet som frigjorda varelser rentvagna och luttrade till både kropp och själ. Är det till äventyrs någon som bastar lös någon gammal undertröja från förrförra året tas den till vara och hängs upp i taket till allmänt beskådande. Men gemenskapen är väldigt god eftersom alla klubben har samma uniform.

Sluta nu att fantisera, ät i stället en "Antanavera" för att magen preparera, aptiten stimulera, livet finjustera och kocken permittera.

Hejdå. Jöran.