Förr i tiden då hängde telefonen som en svart låda på väggen vanligtvis i köket eller det rum man vistades mest i. Var man riktigt modern kunde man ha en bordstelefon stående nånstans men det var fortfarande en rätt stor svart tingest man inte så gärna flyttade. Dessutom ringde det med en rejäl ringsignal som hördes lång väg. Skulle man ringa till någon fick man först kontakta närmaste växelstation och där begära den man skulle prata med. De kunde vara ´n Hjalmar eller ´n Arvid eller á Sara. Då visste dom på växeln vilket nummer vederbörande hade och ringde upp det numret. Allting var personligt och nära på den tiden.

Numera när man ringer upp någon kopplas det hela automatiskt men däremot måste man låta det gå många signaler eftersom det i det ögonblicket blir en febril aktivitet för att utröna var man förlagt den bärbara telefonen. Man kan så småningom hitta den uppe på vinden eller på toaletten där man senast hade användning för den. Värst var det för den som hade den i sophinken i diskbänken där den låg och pep av bara förskräckelsen.

Om man numera skall betraktas som någorlunda "app to date" skall man vara utrustad med I-phone eller i näst bästa fall en Android. Så skall den dessutom vara utrustade med en pekskärm för att man med tummen eller pekfingret skall kunna rulla fönstret efter envändarens önskan. Knappast knappar.

För att känna djup tillfredsställelse och i alla livets lägen vara vän med sig själv skall man dessutom ha så många APPAR som möjligt. Man känner en otrolig förnöjsamhet om fönstret är nerlusad med sådana. Jag hörde om en som hade så många Appar så han kunde "simma" med tummen  flera minuter utan att det tog slut. Då har man uppnått den högsta potensen av livsinnehåll. En salighetsdos av stora mått.

Å andra sidan är det väl bara att hänga med i utvecklingen. Jag hörde häromdagen att nu utrustas förskolorna  med I-pad, så kallade läsplattor, där de med deras hjälp har facit för hela livet. En annan som känner sig komma från stenåldern har ibland svårt att hänga med i svängarna. Även om man antränger sig för att vara med i den tekniska utvecklingen känner man sig ändå akterseglad.

Det är också konstaterat att varje ny teknisk pryl som kommer är modern i cirka sex månader varefter den är "ute" för något nytt som kommer. Annat är det för undertecknad som nu har varit "modern" i över åttio år.

Med det tar jag farväl av alla mina bloggdiggare den här söndagskvällen.

Vill ni sätta på livet piff, beställ då en "Hackebiff".

Hejdå. Jöran.