Jag tänker ägna min blogg, den femtonde luckan, med att hylla två av tre kvinnliga pristagare av Nobels fredspris, nämligen Ellen Johnsson Sirleaf (73) och Leymah Gbowee (39) som var och en på sitt sätt medverkat till att det blivit fred och stabilitet i Liberia

Ellen Johnsson Sirleaf valdes 2005 till Afrikas första kvinnliga president. Hon har sedan dess lyckats uppnå fred och stabilitet i Liberia, som under de senaste 10 åren sargats svårt av inbördeskrig,  intriger och korruption. Genom sitt förstånd och stora envishet har hon styrt Liberia in på en väg med god utveckling och stark ekonomisk tillväxt. Hon satsar också stora resurser på att bygga upp infrastrukturen som raserats svårt under inbördeskriget.

Leymah Gbowee var med och startade organisationen Women of Liberia Mass action for Peace, som bidrog till att inbördeskriget i Liberia avslutades. Rörelsen startade genom att Gbowee samlade kvinnor för att få slut på den konflikt de såg omkring sig. I vita t-shirtar gick de varje dag till fiskmarknaden i huvudstaden Monrovia för att demonstrera mot kriget med böner och sånger. De samlade in pengar  för att följa med till grannländerna och vara med vid fredsförhandlingarna och de ställde sig utanför de lyckta dörrarna och meddelade att de inte tänkte flytta på sig innan männen där inne kom överens om fred.

Båda kvinnorna är aktiva kristna och låter sin livsåskådning lysa igenom i deras arbete för demokrati och fredlig samlevnad i Liberia. I motiveringen till deras fredspris står: "För deras icke-våldsamma kamp för kvinnor och kvinnors rättigheter till fullt deltagande i fredsskapande arbete.

Dessa kvinnors arbete kan betecknas som om en stråle av hopp har tänts över Afrika. Jag tror nämligen att kontinenten behöver ledare som är drivna av viljan att skapa de bästa förutsättningarna för fred och utveckling. I alltför många Afrikanska länder är det ledare som bara arbetar för sin egen snöda vinnings skull och struntar fullständigt i hur innevånarna har det

Heder åt sådana intelligenta kvinnor som präglas av männislkokärlek i sina gärningar.

Med det kan jag med gott samvete stänga lucka nummer 15 i min adventskalender.

Hejdå. Jöran.

Det blev inget  blogginlägg i går beroende på att det var strömlöst igen. Därför blev det heller int någon lucka stängd i min kalender på självaste luciadagen. Det var förstås en brist söm måste åtgärdas på något sätt. Möjligen genom att stänga två luckor idag.

Som jag förut nämnt var OLD-fejs till Nyliden och spelade vid en Julsfest i kyrkans regi. En annorlunda tillställning eftersom det också där saknades elektrisk värme och belysning. De hade fått upp temperaturen i lokalen till cirka 12-13 grader med hjälp av massor av ljus. OLD-fejs är dessbättre inte beroende av el till instrumenten. Men det gick inte särskilt bra att spela under de förhållandena i alla fall. Vi gjorde så gott vi kunde och fick publiken varm så småningom.

I dag har vi varit till Gideåbruk och avätit ett julbord i SPF-s regi. Det var en mycket glad tillställning med två tvillingbröder Sjölander från Sollefteå som underhöll. De spelade fiol och dragspel och den ena av bröderna var också trollkonstnär. God mat och gemytlig stämning.

Jag har också skottat upp infarten till husets entré. Massor av snö har jag forslat undan för att få den "gångbar". Jag hoppas att det inte snöar så stora mängder de närmaste dagarna så jag får det lite lugnare på den fronten.

Med den rätt kortfattade rapporten stänger jag både lucka nr. 13 och14.

Ett digert smörgåsbord i juletid ger knappast någon mage frid..

Hejdå. Jöran.

Det var spännande i går kväll när vi inte hade någon fungerande el. Frågan var om strömmen skullekomma tillbaka till måndagmorgon.  Vi hade nämligen bokat bagarstugan för att baka tunnbröd till julen. Dessbättre ordnade det sig med strömtillförseln under söndagkvällen. Det fungerade bra under hela måndagen så vi kunde genomföra tunnbrödbaket som planerat. Nu har vi således ett gott förråd av bröd för tiden framöver.

Det har fortfarande varit lite av och till med strömtillförseln även nu under måndagkvällen. Nån gång då och då har det blivit mörkt omkring oss. I morgon är det ju Luciadagen och då måste det väl vara ljust.

OLD-fejs skall medverka vid en julfest i Nyliden i morgon då vi spelar upp hela vår repertoar av jullåtar. Jag hoppas att framträdandet skall utfalla till allas belåtenhet.

Det har snöat lite idag också, så i morgon bitti blir det väl att vara ute och rensa bort lite av den vita varan. Jag har fortfarande inte röjt undan snön som ligger i gången upp till entrén men det får väl bli när det blir.

Med denna lite summariska redogörelse för livet på Tallbacken ser jag mig föranlåten att stänga även lucka nummer 12 i kalendern. Med en from förhoppning om hopp om livet hoppar jag härmed i säng.

En tunnbrödskaka vill jag och min maka alls inte försaka varför vi låter oss

väl smaka för att föda tillmaka och njutning bejaka.

Hejdå. Jöran.

Det har varit ett kaotiskt dygn för vår elleverantör. Den tunga snön har ställt till det för elnätet. Hundratals träd har legat över olika ledningar och det har varit ett gigansitskt arbete att få det att fungera igen. Vi har följt arbetet genom rapporter i radion, den radio som varit vår enda kontakt med omvärlden eftersom även det fasta och mobila telefonnätet varit utslaget. Fyra helikoptrar och mellan 40 och 50 man har varit i aktion. I övrigt har vi klarat oss genom att tända ljus, utrusta oss med pannlampor och det gasolkök som vi förståndigt nog har försett oss med. Eftersom vår värmeanläggning fungerar även med självcirkulation har vi kunnat ha det varmt och skönt vilket en del andra inte har haft.

Nu är elen tillbaka och allt fungerar som det skall igen. Vi hade tidigare beställt bagarstugan för att baka julbröd i morgon och det ser ut att kunna genomföras.

Eftersom även min dator fungerars nu så blir det möjlighet att stänga lucka nummer 11, något som tidigare var sabbat. Med detta kan jag på ett värdigt sätt avluta min sabbat.

Vi beslöt, att när elen tröt, kokade vi en risgröt, kanel och sockersöt. vilken vi gemenligen avnjöt

Hejdå. Jöran.

Efter konserten idag åkte vi hem till Tallbacken och möttes av en snöig entré. Medan vi varit borta hade det snöat så nära 40 centimeter. Som tur var hade traktorn varit in på gården och tagit bort det mesta framför garageporten. Så det gick skapligt att ta sig in. Men framför entrén där det inte skottats är det en meter hög driva eftersom det också har rasat ner från taket. Så det blir ett digert arbete att få det rent. Tur att man är ung och spänstig.

Som jag nämnde förut var jag med Johan till Härnösand där han spelade en ishockeymatch mot Härnösand AIK. Det blev seger med 10-6 och Johan fick äran att göra ett av målen. Det var en stolt Lundbergare som reste hem med bussen tillsammans med farfar.

Jag skall väl också nämna att Johan var med i ett åttamannalag i simning i fredags. Det var kommunens alla fjärdeklassare som tävlade mot varandra. Järvedskolans lag som Johan var med i knep silvermedaljen.

Ida stretar på med sitt Lusseframträdande. När man tågar in och sjunger luciasången så där en tio till femton gånger per dag kan det till slut bli lite uttjatat. Men hon tycker också att det är roligt.

Jag tycker själv att nu skriver jag för mycke om mina barnbarn men det får ni väl stå ut med tillfälligtvis. Som en klen tröst till alla kära bloggdiggare stänger jag härmed även lucka 10 i min adventskalender.

En Hamburgare med bröd och rostad lök som en hungrig ishockeyspelare slök, är en  fullkomlig ära för varje kök.

Hejdå. Jöran.

Jag börjar med en hälsning från Järved. Vi övernattar här med anledning av att Johan och jag ska åka till Härnösand.Johan ska spela en ishockeymatch imorgon.Vi hoppas naturligtvis att vinna matchen.Men om vi förlorar ska vi väl inte däppa ner oss för det.

Vi lämnar kära hustrun på skomakarvägen där hon får fördriva tiden så gott hon kan.Som jag skrev förut ska vi vara med på en konsär med Öviks big band. Det är en julkonsert som dom har i Pingstkyrkan.De brukar ha ett mycket fint pogram med många fina melodier med anknytning till julen.

Med detta lilla blogginlägg stänger jag lucka nummer 9 och önskar alla mina bloggdiggare en god vistelse i snarkofagen.

Nu är det förkylt, för idag åt vi pankaka med sylt

Hej då Jöran   

När jag kom ut i morse hade det snöat närmare tio centimeter. Det var första gången den här vintern som jag var tvingad att ta till snösläden. Det verkar fungera med traktorn den här vintern också. Jag hivar ut snön och traktorn kommer och skjutsar iväg det. Den här vintern kommer vägen in till vattentornet tillhöra gaturöjningen.

Vi har också fått vår parabol monterad. Efter lite letande fann montören en liten glänta där signalerna kunde nå den pyttelilla tallriken. Det verkar fungera bra så det är bara att vänja sig vid kanalutbudet. Även placeringen av kanalerna är lite ovant i början.

I morgon skall vi åka till Örnsköldsvik där KäraHustrun skall besöka folktandvården för en liten förbättrande åtgärd i födoämnesomvandlingsmekanismen. Det kan tänkas att vi blir kvar i Järved till lördag eftersom jag skall åka med Johan till en hockeymatch i Härnösand. Lördagkväll är det konsert med Öviks Big Band som vi har biljetter till. Det kan tänkas att jag också gör en runda på "gubbdagiset" medan KäraHu fixar gaddarna.

Som ni alla kära bloggdiggare märker är det ingen svårighet för oss att fylla tiden med aktiviteter. En person i arbetslivet vet man någorlunda var den håller till. Men med en pensionär är det helt hopplöst. En sån kan likaväl vara i Thailand, Bankok som på Clas Ohlsson. Härligt, härligt.

Med denna korta redogörelse stänger jag lucka nummer 8 och önskar er alla en god fortsättning på natten.

Skinka, sylta å körven, de gör att tarparskörven, uti sitt enkle lille skjul en gång om åre fo känn att de ä jul.

Hejdå. Jöran. MODO vann !!!

Våra dagar.

Våra dagar synes som oskrivna blad som lera i mästarens hand

att ältas och sköljas i bad efter  bad som vågorna slår emot strand.

Vår tid kan ej mätas med meter och grad eller mått mellan bjälke och grand

ty frågorna ligger på lit de parad att visas i framtidens land.

Så kan vi då leva i aningens tid med känslor av stor dignitet

borta från oro bekymmer och strid närande stor litenhet.

Då fylles vi helt av frihet och frid befriad från grav bitterhet

ty livet vi lever fylles därvid av hoppfull medvetenhet.

Med en uppriktig önskan om en saftig ragu stänger jag härmed adventslucka sju.

Hejdå. Jöran.