Det blev inte tillfälle att skriva i går kväll så därför skriver jag nu på morgonen i stället. Den här dagen, onsdagen den 23 november är fulltecknad till tusen. Allra först ska jag åka till Trehörningsjö för ett sammanträffande med "Övre bygdens församlingar". Kl. 12.00 åker sen Kärahustrun och jag till Örnsköldsviks sjukus för genomlysning. Sen till Järved där kaluven skall friseras. Sen hem till Långviksmon där vi har Musikkafé i M-kyrkan. Är man pensionär är man inte sysslolös. Överallt ocn ingenstans. Tjolahopp.

Med den korta rapporten får ni nöja er tills vidare.

Med rullad strömming i magen har man dioxiner hela dagen.

Hejdå. Jöran.

De flesta människor lever idag i ett överväldigande brus av olika ljud. Det är nästan så att tystnaden har blivit en bristvara. Det var ett uppenbart misstag av vår skapare att han inte fixade till en anordning så att vi kunnat blunda med öronen. Att kunna stänga av hörseln ibland skulle  i vissa situationer varit en klar fördel.

På en av mina många fjällvandringar var vi en söndagförmiddag på väg upp mot en fjälltopp som heter Storhjärta. Det var soligt väder och vindstilla vilket gjorde att tystnaden låg som en kappa runt oss. När vi kommit upp till toppen och såg ut över det mäktiga landskapet tog en av deltagarna fram en transistorradio och det första vi hörde var: "Nu spelar Ernie Englund på sin trumpet Silentio, tystnaden. Sedan ljöd tonerna ut  och skapade en underbar harmoni med naturen omkring oss. När musiken tystnat stod vi länge länge och bara sög in den underbara miljön.

Jag tror att vi ibland skulle behöva ett "Tystnadens rum" där vi kunde invänta vår själ och finna ro för vår ande. Den utbrändhet som finns i dag är en själens utbrändhet där vårt inre (psykos) befinner sig i ett kramptillstånd i brist på ro och tystnad.

Jag hörde för många år sedan en berättelse om en upptäcksresande i Afrika som hade infödda bärare till sin hjälp. Titt som tätt satte de sig ner  i absolut tystnad.

När bossen frågade varför de satt blickstilla så svarade de att de satt och inväntade sin själ. Det låg onekligen ett stort mått av sanning i påståendet.

Själsfrid

En sanning uppbyggd för vårt sanna väl

det är att finna harmoni med kropp och själ.

att vara mån om stillhet ro och tystnad

I disharmoni som våra krafter stjäl

vi under larm och brus blir såld till träl

för livets snikenhet och lystnad.

God natt god sömn alla kära bloggdiggare

att äta en tornedo med tomat gör oss genast piggare.

Hejdå. Jöran.

I dag kom vinterns första snö, men det var då inte så mycket. Det var så pass att det var vitt på backen. Senare på dagen gick det över i regn så det finns risk att snön försvinner vilket jag inte tycker är så bra eftersom det blir mycket ljusare ute  i markerna.

Som jag aviserade i går så var vi till Pingstkyrkan i Trehörningsjö där det var gemensam gudstjänst för alla församlingarna i det här området. Gamsångaras framträdande var mycket uppskattat och bidrog till att förljuva stämningen i mötet.

Det var en pastor från pingstkyrkan i Umeå vid namn Nils Ulander som predikade. Det var mycket intressant och hörvärt.

Det är fortfarande lugnt och skönt här uppe på Tallbacken som fortfarande går i TV-frihetens tecken. Tänk va bra de går utan TV. Det enda som eventuellt  grämer är att vi fortfarnade betalar både licensavgift och boxeravgift, men det är kanske det pris man får betala för friheten.

En ny vecka ligger framför oss som en tom påse som det gäller att fylla med något vettigt innehåll. Det kommer sannolikt inte att vålla något större besvär eftersom ett en hel del av dem är redan inbokade med ollika aktiviteter. Gruppen som har insamlingen för skolan i Colombia skall ha ett musikcafé på onsdagkväll vilket är bara ett exempel. En liten dikt till slut.

Energidosen.

Jag tänkte en afton på sill och potäter, det är ju något  man njuter och äter.

Därtill en sås med lökringar i, är viktigt för kroppens maskineri.

På denna anrättning man håller igång för full verksamhet livsdagen lång.

Och även kan man bland kompisar verka, så tänk va ett mål då och då kan oss stärka.

Hejdå. Jöran.

MODO lyckades vinna med 4-2 mor AIK men det verkade som det satt hårt inne. Det var på snudden att man tappat ledningen den här gången också. Men till slut lyckades man sätta segermålet i tom kasse. En MODO-supporter hoppas naturligtvis att det ska ge laget självförtroende så att de lyckas vinna även nästa gång.

Vi är fortfarande TV-befriade och det betyder att vi har blivit "läsare". Att läsa böcker kan ibland vara riktigt stimulerande. Att vara fångad av en spännande skildring kan ofta vara väl så intressant som att sitta och dega framför TV-n. Kärahustrun läser en skildring från andra världskriget som Jersy Einhorn har skrivit. Det är ruskiga händelser som utspelade sig i hans liv som förföljd jude i Hitlers Tyskland. Jag har också full sysselsättning med mitt korsordslösande. Som jag nämnt förut finns det många bra förutsättningar att finna svaren via internet. Ju svårare ett korsord är ju mer lär man sig av det. Varje dag lär jag mig nya ord och ordvändningar.

Det var några krumelurer en lördagsafton som denna. I morgon är en ny dag då "gamsångara" ska fara till pingstkyrkan i Trehörningsjö och medverka i ett möte där. Jag får väl rapportera på min blogg hur detta eminenta framträdande  lyckas.

Om man någon vill gästa, så kan man ju festa på en god "Barrakresta". En Centralfillippinsk maträtt gjord av friterade majskolvar kryddade med salmandervispat Cikorettderivat. En fantastisk god rätt. Denna maträtt uppfann jag just nu och existerar endast i min fantasi. Så de så.

Hejdå. Jöran.

Jag roar mig ibland att skriva ner minnen jag har av gamla bybor. Det händer också at jag delger alla mina bloggvänner dessa minnen. Nu tänker jag skriva om en bybo som hette Erke Lindkvist

N´Erke Lindkvist bodde i Kroksjön tesammans me mamma sin. Dä va brorsan hans n´Johan söm rådde öm kåken. Då feck dam bo bellet i källarn hos han. N´Erke kalles i vardaglit tal bara för Tjetje å de va däfför han tjetjepå för jämnan.

N´Tjetje hadde söm två ärbeta. Han va skomakar ä halvule skorn åt falke. Dessutom varn vaktmestar på Falkeshus i Långviksmon. Där hadde dam biograf å vise olika filmer. Dä va filmer mä Edvard Persson, Thor Modeen, Inga Tidblad å n massa annrern. Då de va nan föreställning vare förn Tjetje at vara där i go ti å elda däri kammirn sä han va alldeles ellrö. Å då falke kömme sä skulln Tjetje rive biljettern, å då de va nan föreställning söm va barnförbjuden sä roften vä högen röst: "Inga barn, inga barn". Men annars varn söm en snälln å gomodinen männisch å iblann könne vi båna fo götta ån.

Vä hadde dikte en vise öm en å. Öm ja int minns fel sä varna på ne hänn vise:

Erke Lindkvist å a mor, neri källaren bor, å han försörjer sin gamla mor, ty han arbetar och gnor, med att laga trasiga skor, åt alla grannar och bybor.

Inkomsten är inte stor, de bor billigt hos sin bror, därför är det nog som jag tror, att välståndet ändå gror, hos n´Erke å a mor, om de pån Erke beror.

Hejdå. Jöran

Ibland kan man fundera på olika uttryck och sentenser. Med ovanstående rubrik menas väl att det är mycken tid framför. Och faktiskt det är en liten del kvar av dagen. Den skall jag i huvudsak använda till att följa MODO i ishockey på TV hos Torben (en kompis som prenumererar på alla elitseriematcher). Det är omstart för laget efter landslagsuppehållet så nu är det upp till bevis. MODO ligger minst sagt risigt till i tabellen så det gäller att de vinner matcherna för att inte bli riktigt avhängda.

Jag har, kors i taket, skiftat till vinterdäck på bilen idag. Jag gjorde det lätt för mig och anlitade vår eminenta bilservice nere vid gamla BP. För en ringa penning fick jag vinterdäcken balanserade och ditsatta. Samtidigt upptäckte jag att sommardäcken var synnerligen utslitna varför jag gjorde upp med dem att de skall under vintern sätta nya däck på fälgarna för att det skall funka till våren. Smart va?

Det är fortfarande sommarföre på våra vägar eftersom det är plusgrader både dag och natt. Konstig vinter vi har. Men tids nog  får vi väl snö och kyla.

Men nu skall jag skynda mig ned och glana på MODO för att troligen gå besviken därifrån. Hejdå alla glada bloggdiggare.

Om man har sinne för något som är inne kan man käka en panerad fiskpinne.

Dikt vid dagens slut

Nu är denna dagen slut

och jag undrar vad jag gjort

allt har vandrat som förut

utan något stort

Har jag gnagts av tidens tand

eller sparats för en tid

ser jag bortom hav och land

i livets pyramid?

Svar på denna gåta får jag

endast om jag grunnat

vad som blev av denna dag

den dag som tiden mig förunnat.

Så lägges den till tidens mängd

som kulor i en abakus

ett räknespel med mått och längd

i evighetens ljus.

Ta dessa tankar alla bloggdiggare.

Hejdå. Jöran.

För ovanlighetens skull skriver jag min blogg i morgontimmarna. Ja morgon å morgon det är kanske en bit in på förmiddagen. Ny dag nya möjligheter.

Här på Tallbacken går livet sin gilla gång. Så länge man med full kraft kan slänga benen utanför sängkanten på morron är det väl okej.

För närvarande är vi TV-befriade, den har nämligen lagt av totalt. Om det är digitalboxen som pajat eller det är något annat fel har jag med min ringa kunskap på detta område inte kunnat utreda. Som jag skrivit tidigare planerar vi att sätta upp en parabol och ta ned signalerna från en satellit men vi har ännu inte kunnat fälla de träd som skymmer den. Det ska bli spännande att se hur det går. Det kanske blir en dokusåpa av det hela.

Annars fylls väl den här dagen med olika aktiviteter.Kanske slall kag göra ett tappert försök att skifta till vinterdäck på bilen, det vore väl en gudibehaglig gärning.

Hej alla bloggdiggare. Den spännande fortsättningen kommer i nästa nummer av följetongen.

En frukost med mackor och fil, på den kan man gå många mil.

Hejdå. Jöran.