Så är det åter fredag och det har gått en vecka. Jag tycker tiden går så fort. Det är kanske för att man har mycket att fylla den med. När tiden är fylld av olika sysslor svinner den fort.

Fredag betyder i regel två saker. Halv tre varje fredag samlas bastugänget nere på Mopärlan (vårt allaktivitetshus) för att ta oss ett rejält bastubad och samtidigt dissikera veckans händelser. Att vi därmed också blir rentvagna är en sekundär konsekvens.

Fredagkväll är också TV-kväll. Dessvärre är jag ingen hängiven TV-tittare men jag brukar väl i alla fall spana på Dobidoo och Skavlan. Särskilt Skavlan tycker jag tar ibland upp väsentliga saker i sina intervjuer. Den lite humoristiska tonen i programmet tilltalas mig också.

Avslutar med en dikt av Dan Andersson, hans sista:

Epilog

God natt - god sömn jag önskar er

ni alla vandringsmän.

Vi sluta sjunga och skiljas - vad mer

om aldrig vi träffas igen.

Jag har sagt något litet och fattigt av det

som brinner hos mej och snart brinner ner,

men den kärlek, där fanns, ej förgängelse vet -

God natt, god sömn åt er.

Vi åt morotssoppa idag, gumman och jag

den var mycket god, gav styrka och mod

och näring av alla de slag.

Hejdå Jöran.

Det gick jättebra med spelnngen i Örnsköldsvik. Den soppsörplande publiken visade god diciplin genom att efter varje låt vi spelat ge oss en artig applåd. Vi spelade i ett sträck i nästan två timmar. Så länge har vi aldrig spelat förut. Nog nu om detta.

Jag har den sista tiden funderat på vad många minnen en person samlar på sig under sitt liv. Människor man mött, tragiska existenser, lyckliga existenser, allt skall samlas i en bråkdel av den hjärnsubstans vi har i vårt huvud. Det blir till pyttesmå elektriska signaler , som jag tror, påverkar något sorts äggviteämne eller amionosyra till specifika egenskaper. Minnen som man vid lämpliga tillfällen kan ta fram och klä i en språklig dräkt som kallas berättande. Det är ett mysterium som vi fått att härligt och ärligt leva med.

Ett par av de äldsta personer som jag har konkreta minnen av det är min farfar och farmor. Min farfar Johan Anton Lundberg var född 1874 och farmor  Brita Maria Nilsdotter 1873, alltså för så där nästan 140 år sedan. Ändå skulle jag kunna beskriva dem rätt noggrannt endast därför att de etsat in  s.k. minnen i mitt arma huvud. Min önskan är att min hjärna skall fungera perfekt ännu en liten tid så jag har möjlighet att skriva ner ännu mer av det som jag upplevat. Men peppar, peppar.

Därför: "Gå inte kring och halta, ät lite av den salta maträtten Suramalta!!!".  Suramalta är en maträtt som jag hittade på just nu för att få något att rimma på. Den är gjord på konserverad fårskalle som fermetterats genom en invecklad maqnipuleringsprocess och sedan gravats i 150 år. Den äts med nykokt dillpotatis.

Hejdå. Jöran.

I rubriken har jag använt mig av en av Erik Zetterströms (kardemummas) ordfinurligheter. Det var ju han som också myntade uttrycket "Olägenheten med lägenheten är inte hyran utan ohyran". En gudabenådad ordvitsare.

Som jag antydde i gårdagens blogg har vi trimmat spelningen idag för det framträdande under folkets jubel som vi skall exekvera i morgon. Det blir intressant. Alla bloggdiggare kommer att stå i långa rader och hålla tummarna för oss. Givetvis, eller hur. Vi skall alltså spela till de soppsörplandes förnöjelse. en i mitt tycke underbar uppgift.

Vi skall upp tidigt i morgon min KäraHu och jag så det blir inte något långt blogginlägg i kväll. Ha det hyvens, må tjyvens.

Om man låter mjölken koka blir det Panacotta. Om man låter giporna sloka blir de tjugo över åtta så ta det med måtta.

Hejdå Jöran.

Jag brukar ibland baka kakor. I kväll har jag bakat så kallade sandkakor (Ökensand). Att baka sandkakor ligger väl bra till för en som lever och bor här uppe på sandåsen. Jag måste berätta att det blev underbart goda smarriga kakor, sådana där som formligen smälter i munnen. Om ni till äventyrs gör ett besök på Tallbacken kan ni väl få smaka någon. Om jag då har några kvar vill säga. Så var det skolgrabben som skrev en uppsats och beskrev hur de  hade det hemmavid. Så här skrev han: "När jag kom hem doftade det så gott från mammas bak"

Annars har jag fortsatt med målningsarbetet i Hemsjön. Det blir riktigt grannt i storstugan.

I morgon skall vi ha övning för OLD-fejs, vi skall nämligen spela vid en sopplunch i Örnsköldsviks församlingshem på torsdag. När man spelar vid sådana tillställningar där lyssnarna är helt upptagna av att sleva i sig sin soppa kan det vara rätt påfrestande ibland. Då frågar man sig; lyssnar de eller lyssnar de inte. För varje melodi man spelat färdigt gör de pliktskyldigast ett uppehåll i sörplandet och förenas i en tam applåd. Häftigt, härligt.

KäraHu följer med för ett viktualaskulteringskontrollbedömningssammanträffan
de!!!

Så inforgar jag en limerik som dessvärre är av det sorgligare slaget. Den lyder så här:

Det var en företagsam man ifrån  Flarken,

som tänkte åka spark över kvarken.

Men isen den brast

och i en hast.

Kvar var bara sparken.

Matlusten väcks, av ost och kex och om du vill, lite kaffe därtill.

Hejdå. Jöran.

En liten rapport från Tallbacken.

Först åkte vi tillsammans med sånggruppen (gamsångara) till missionshsuset i Apsele för att medverka i gudstjänsten där. När jag kom till detta nyssionshus fyllldes jag av minnen från svunna tider.

Det var nämligen så att vid andra världskrigets slut på förtitalet fanns där ett företag som hette Norrländska uraffären. Där regerade tre kristna (Aspselebröderna) som gjorde enorma affärer över hela Sverige. Till den lilla skogsbyn i norra delen av Örnsköldsviks kommun, kallades evangeliska storfräsare från den tiden till stormöten och konferenser. Det var anrika förkunnare som Gustav Landmér, Frank Mangs, Agaton Esloff, Joel Persson Félix Bostöm och många andra kända personer från den tiden. Massor av besökare kom till mötena i det lilla missionshuset som var knökfullt till sista ståplats. Fast jag på den tiden endast var i övre tonåren var jag naturligtvis med tillsammans med massor av andra ungdomar och gjorde enormt rika andliga upplevelser.

Idag består den i forna dagar så progressiva församlingen av en handfull personer där ingen av dem är under pensionsåldern. En utveckling som tyvärr drabbar många församlingar.

Sedan åkte jag upp till sommarstället i Hemsjön för att njuta av den underbart fina höstdagen. Dessutom förberedde jag för den ommålning av storstugan som förestår.

Jag skall försöka infoga några höstbilder.

  En bild på det gamla utedasset som  är prydd med en skylt för "Naturreservat"

Ovanför inlägget är en bild över Hemsjön i höstskrud.

  Också en bild från stranden av Hemsjön. Solen har dalat och det lider mot kväll.

Lider mot kväll gör det också på Tallbacken så jag tackar för mig för idag.

Vill du bli glad i ditt sinn,ät gratinerad fylld Aubergine.

Hejdå Jöran

I rubriken höll jag på att skriva Minns du sängen i stället för Minns du sången. Det skulle kanske vara mera adekvat vid den här tiden. Tänk vad en enda bokstav kan förändra meningen.

I kväll hade vi "Minns du sången" i Missionskyrkan. Det var en kväll med mycket sång och musik. Vi sjöng och musicerade gamla godingar som pubiken kände igen från förr. Det kunde väl ha varit lite flera i publiken, men de som var där verkade trivas riktigt bra. Jag spelade på min fiol till "de resandes förnöjelse". Det är konstigt men mina åttitvååriga fingrar fungerar fortfarande.

MODO lyckades vinna under ordinarie tid över Luleå och tog därmed tre viktiga poäng. De verkar nu har fått någorlunda ordning på laget.

Med det stänger jag bloggfönstret för i afton men vi ses väl igen i något "drapasammanhang"

Om man äter välling till frukost, välling till middag och välling till kväll, blir man mätt till frukost, mätt till middag och mätt till kväll

Hejdå. Jöran.

De flesta invånare i Sverige har väl på något sätt fått information om insamlingen till Världens barn. I skrivande stund pågår slutgalan som bäst i TV. Genom min kära hustrus försorg har även vi bidragit med en liten skärv till resultatet. Man får väl hoppas och tro att pengarna kommer till nytta vartill de är ämnade. Det är ju idel välrennomerade organisationer som förmedlar pengarna ut till barnen. Annars är det tyvärr så att även i de mest seriösa satsningar på välgörenhet smyger det sig in skrupelfria element som genom brottslighet skor sig för egen del. Det är sorgligt.

Det har varit en underbar höstdag med sol över gulnande nejder. Jag var en sväng upp till Hemsjön, städade och förberedde lite grann för fas två i renoveringen. Jag bara njöt av tillvaron där uppe. Har planer på att i morgon skaffa lite målarfärg, få se om det blir av.

På återseende.

Börja banta, ut å ranta. Sluta vitsa ät en Pizza.

Hejdå. Jöran.

Jag upptäcker nu och då att trots noggrann genomläsning blir det ibland förargliga stavfel. Jag har kommit på att det för det mesta har två orsaker, dels att mina åldriga fingrar börjar bli lite stela och dels att jag har en tendens att, när jag blir ivrig, skriver jag för fort. Slarvfel alltså. Lillfingret på höger hand har lite nedsatt rörelseförmåga varför jag ofta får rätta till å ä och ö.

Det är över 60 år sedan jag lärde mig skriva maskin. När jag gjorde rekryten på Garnisonsbrandkåren i Boden var det en kompis som beställt en Hermodskurs för att lära sig skriva på maskin. Han hade inte ork nog att genomföra den så jag övertog den för en billig penning. Tillsammans med en annan kompis skaffade vi en gammal Haldamaskin. På det viset fick jag möjlighet att träna in den så kallade Touchmetoden. Eftersom 90 procent av vår tid var jourtid (det innebar fritid i beredskap) hade jag alla möjligheter att genomföra mitt åtagande. Det har jag haft god nytta av.

Annars har det varit en helt vanlig dag  på Tallbacken. MODO lyckades vinna över Brynäs på övertid, alltid något.

Om du blir mätt på en plätt, hur ska du då må om du tar två.

Hejdå. Jöran.